Jag trodde jag skulle klara det här, utan att gråta.
förlåt Emelie, jag hatar när jag inte kan hålla mig inför dig.
jag vet hur jobbigt det är för dig att se mig sådär.
jag är verkligen ledsen för det, men jag behövde dig.
och jag trodde jag skulle klara det, men.. ja.. du vet ju hur det blev.
Men jag är tacksam för att du finns, jämt!
du betyder verkligen så jävla mycket.
och allt slutade ju bra, med skratt och allt :)

nu har jag iallafall gått en promenad med Emelie, rensat tankarna.
så nu är jag fit for fight igen!
haha.. eller kanske inte.
men jag är skitpepp på helgen!
blir antagligen att sova över med Emelie, kanske Theo också,
chilla, och supa bort allt.
hoppashoppashoppas

imorrn är det iallafall inte den roligaste dagen i skolan,
men träning på kvällen är det, och jag ser inte fram emot det, men jag ska dit.
måste hålla mig sysselsatt, gjort ingenting alldeles för länge.

menmen, måste göra klart biologin.
vill verkligen inte faila i skolan, jag ska in på frisörlinjen.
eller nått annat, om jag skulle ångra mig.
men jag vill iallafall kunna välja det jag vill .
så nu ni,
med det sagt drar jag mig in i pluggisvärlden och ger järnet!
puusss